Ursprung
”Bland de hundar som utgjorde ursprunget till den tyska schäferhunden förekom hundar med vit pälsfärg.
En av dessa var ”Greif”, som ställdes ut i Hannover 1882. 1895 föddes den legendariske hanhunden ”Hektor Linksrhein”, som går tillbaka på denna och andra vita hundar. Han förvärvades av Max von Stephanitz – den moderna schäferns skapare – döptes om till ”Horand von Grafrath” och brukar betecknas som schäferrasens stamhund. ”Horand” var bärare av anlaget för vit färg.”
1933 förbjöds den vita färgen hos Schäfer och här skiljer den Vita Herdehundens historia sig från den tyska schäferns.
I Sverige startades föreningen Vit schäfer 1989 av några uppfödare som tillsammans ville jobba för att få rasen officiellt godkänd i Sverige. År 2000 blev rasen godkänd även här, man beslutade att översätta rasens tyska namn ”Weisser schäferhund” till svenska och rasnamnet blev då ”Vit Herdehund”
Föreningen Vit schäfer blev Vit Herdehundklubb.
Scweiz var det land som lämnade in en ansökan till FCI (den internationella kennelklubbsorganisationen) om att få Weisser Schäferhund erkänd som självständig ras och under 2002 kom kom äntligen det eftrelängtade beslutet att rasen nu är erkänd av FCI (den internationella kennelklubben), om än provisoriskt till att börja med.
Scweiz som stod för ansökan till FCI räknas som rasens ursprungsland.
I SKK´s Avelskommitte´s protokoll från avelskonferensen 12-13 april gick bla att läsa:
”Många tecken tyder på att att processen fram till erkännandet har varit en ytterstkänslig förhandlingsfråga för FCI. I den tillslut accepterade rasstandarden har all anknytning till tysk schäfer tagits bort, vilket innebär att bortåt hundra år av rashistoria har suddats ut. Rasens officiella namn är berger blanc suisse.”
Från och med år 2010 är vit herdehund en ras under Svenska Brukshundklubben.
Användningsområde
Ibland annat Frankrike används rasen till det den är ämnad för i grunden, det vill säga vallning. Rasen används i hundsporterna lydnad, bruksarbete, viltspår, agility, med mera. Det finns även individer som arbetar som assistans-, service- och ledarhundar.
Hälsa
Det är generellt en frisk och sund ras. Den blev godkänd som ras år 2000 och i dagsläget finns ingen statistik över allvarliga ärftliga sjukdomar. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer.
Egenskaper / Mentalitet
Vit herdehund är en uppmärksam, vaksam, vänlig och lättlärd hund. Rasen ska kännetecknas av ett öppet sinnelag, den ska vara orädd och ha ett gott självförtroende. Vit herdehund är en mycket social hund som hyser stor tillgivenhet till sin ägare och den önskar ingenting högre än att vara accepterad som en i familjen. Den kan ha ett naturligt ointresse inför främlingar men får inte vara skygg eller ängslig. Nervositet eller aggressivitet får inte heller finnas. I arbete är den mycket villig och positiv till uppgiften.
Storlek och utseende
Det är en kraftig, välmusklad, medelstor hund. Mankhöjd för hanar är 60–66 cm och för tikar 55–61 cm. Vikt för hanar är ca 30–40 kg och tikar ca 25–35 kg. Den är rektangulärt byggd och har en medelgrov benstomme. Kroppen ska ge ett elegant intryck med harmoniska linjer. Pälsen är kort eller lång, med underull. Färgen är vit.
Pälsvård
Rasen kräver normal pälsvård. Den långhåriga varianten behöver borstas igenom ca 1 gång per vecka för att undvika tovor, främst bakom öronen. Fällning av pälsen sker ca 2 gånger per år och är då väldigt riklig. Under dessa perioder behöver hunden borstas dagligen för att undvika en fullständig ”snöstorm” inomhus av alla vita hårstrån.
Övrigt
Efter att vit herdehund i stort sett försvunnit från Europa minskade det moderna samhällets behov av herdehundar och målet med aveln av den tyska schäfern förändrades från herdehund till en allsidig tjänstehund. Därmed behövdes egenskaper såsom mod, kamplust och hårdhet. Vit herdehund utvecklades istället i USA och Kanada och när de på 70-talet återkom till Europa, visade det sig att de utvecklats annorlunda jämfört med den tyska schäfern. I dag står den vita herdehunden närmare sitt ursprung som vall- och herdehund jämfört med den moderna schäfern.
Skillnader mellan Schäfer och Vit Herdehund
Vad som skiljer den Vita Herdehunden från Schäfern i dag är inte bara färgen.
Den Vita Herdehunden ska ha ett mildare temperament än schäfern. Den vita Herdehunden skall inte heller som det står i Schäferns rasstandard att : ”den måste besitta mod, kamplust och hårdhet”.
Exteriört är det utom då färgen, framförallt rygglinjen och korset som skiljer sig från Schäfern. I den Vita Herdehundens rasstandard står följande:
”Ryggen skall vara rak och horisontell med stark muskulatur. Korset skall vara långt och medelbrett. I sin början är korset i det närmaste horisontellt för att sedan slutta mjukt.”
I den tyska Schäferns rasstandard står:
”Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken och längs den lätt sluttande ryggen fram till korset, som slutar lätt utan synligt avbrott. Korset skall vara långt och lätt sluttande(ca 23 grader) i förhållande till horisontalplanet och omärkligt övergå i svanssättningen.”
Länkar:
sunnantorp.se 